Morgontrafiken
Det är en helt annan värld än den jag är van vid när man springer på morgonbussen till jobbet.
För det första verkar det som att alla redan är stressade när de ska ta spårvagnen till Grönsakstorget för att byta till buss 16 där, iochförsig så vet jag ju exakt hur det kommer se ut när jag kliver på bussen där så jag kan förstå dem. Fullproppad med nyvakna människor som är exakt lika stressade som människan bredvid av mängden människor som står på en och samma buss!
När jag går på så står jag alltid vid den bakersta dörren, på det sättet så hamnar jag nämligen närmast övergångsstället till jobbet när jag kliver av.
Ett litet dilemma är huruvida man ska gå på först av allt folkvimmel eller om man ska ta den sista platsen så att man kan ställa sig alldeles vid dörren och komma ut allra först när man är framme... För grejen är, står du längst in så missar chauffören att du ska av och då stänger han dörrarna och rullar vidare innan du ens hunnit fram till dörren...
Jag ser helatiden blickar och miner på människorna som får en liten armbåge i sidan eller att någons väska råkar nudda någons ben, alla är så fruktansvärt missnöjda och vill bara ut därifrån.
Jag skulle kunna sträcka mig så långt att buss 16 mot Eketrägatan på morgonen är den absolut grinigaste bussen i hela Göteborg. I den bussen gillar man inte varandra, det verkar vara en oskriven regel.
Sen kommer jag fram till jobbet och blir fylld av glädje eftersom alla här är precis tvärtemot bussfolket!
Skärp er nu bussmänniskor, imorgon ska jag säga hej till den jag sätter mig bredvid.
Det absolut värsta med detta är att du kommer bli förvånad och tycka att jag är konstig.
Peace out.
En blandning av allt möjligt
Jag har missat att skriva om så himla mycket saker det senaste, mitt huvud har varit upptaget.
Nu tänker jag fylla ett inlägg med löjligt mycket blandade bilder från lite mer än en månad tillbaka.
Såatteh, håll i hatten, det kommer inte bli särskilt intressant men för min egen skulle vill jag ha
upp alltihopa, så att jag en vacker dag kan gå in här och läsa igenom min blogg. Som en dagbok.
Någon dag innan jag fyllde 23 sensomrar så bakade Angelica världens godaste tårta till mig!
Två lager kladdkaka fylld med marsmallowfluff, grädde och färska bär ♥
Vi hade kalajs hemma hos oss och som vanligt så hamnade några i badrummet... :P
På kvällen (eller klockan 4.30 på natten) så kom jag på att vi inte hade tagit några bilder.
Jag ville ta några men Pierre ville inte vara med.
Tusen tack alla inblandade!
Den 12 september kom några snubbar och rev sönder vårt badrum!
I typ.. 3 veckor så fick vi spola med hjälp av en hink, inte för att vara den som är den -
men det var inte det roligaste. Men lätt värt det!
Bibbi och hennes systrar styrde ihop en släktträff.
Passade på att ta en kusinbild :)
Jag trodde det stod något helt annat när jag kollade snabbt.................
Jag och Pierre var barnvakter över natten till Ella och Alice. De har blivit så himla stora..
Jag och Pierre sov inne hos Ella och när vi smög in mitt i natten så satte sig Ella upp och
sa: "Lena!" jättehögt. Jag trodde hon var vaken så jag började förklara för henne att det
var natt och att vi skulle sova allihopa.. Men jag fick snarkningar tillbaka :) Hon pratade i
sömnen haha! Gullhöna ♥
När vi vaknade på morgonen satt vi och pärlade allihopa, jag gjorde världens finaste fjäril med
stor hjälp av Ella som valde alla färger. Pierre gjorde en skitkonstig dinosaurie som han inte ens
fick göra klart för Ella behövde blåa pärlor ;)
Badrummet blev färdigt och jag invigde ett skitsnyggt linne som jag fick av mamma.
Gladchey!
Förra helgen - alltså den 6-7:e - så åkte jag ut till mina syskon och mamma i Sunnet ♥
Vi krattade ihop alla löv för att elda upp dem i ena hörnet av trädgården, sen kunde vi
inte sluta leka med en tändare och tändvätska.
Det var allt för mig för denna gången! Kramhej :)
Hur mycket man än vill...
Vincent May - föralltid älskad och saknad...
Min bästa vän Lina och hennes fästman förlorade sin älskade son förra veckan.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dem men så lite som är tillräckligt
för att beskriva den smärtan jag får i bröstet när jag tänker på er och undrar hur ni har det..
Egentligen vet jag att ni klarar er genom detta, för ni är utan tvekan de två starkaste och
mest envisa personerna jag någonsin fått äran att lära känna.
Men det här räknas inte... Det är så fruktansvärt att det inte går att greppa överhuvudtaget.
Orättvisan går inte att beskriva.
Det går knappt en timme på dagen utan att ni är i mina tankar.
Den här fruktansvärda händelsen har totalt tagit över mig, jag är
Den här fruktansvärda händelsen har totalt tagit över mig, jag är
utmattad och energilös varje dag.
Sånt här får inte hända.
Ändå slog det till i en lycklig familj.
Hatar att jag sitter här i Göteborg utan att få se dig framför mig Lina.
Jag hatar att jag inte bara kan få ge dig en kram, hur betydelselös den än må vara.
Men du vet, att när den dagen kommer som du känner dig redo att prata - då är
jag här och lyssnar av hela mitt härta och hela min själ. Dag och natt.
Vincent var världens finaste lillgrabb.
Första gången jag träffade Vincent så tittade han på mig med två ögon stora som
vattenpölar, förvånad var han och det kunde man se eftersom han var supertidig med
att visa sina många ansiktsuttryck. Jag vet inte om han bara försökte fokusera på mig
eftersom jag stod en bit bort eller om han funderade på om han gillade mig eller inte.
Nu i efterhand håller jag hårt i det senare.
Vincent var snabb på att lära sig saker. Jag vet inte hur gammal han var när han började
resa nacken själv men jag var djupt imponerad av den stora viljan som infann sig gång på
gång i den pyttelilla kroppen. När han sträckt på nacken för länge blev han så trött
att han dunsade rätt ner i mammas famn - gång på gång. För han vägrade ge sig.
Precis som sin mamma.
Jag sörjer för att du inte fick lära känna dina föräldrar bättre Vincent.
De är och kommer fortsätta vara starka för din skull. Jag kan bara hoppas på att jag blir en lika
rolig mamma och att jag kan vara lika lugn när jag själv får barn i framtiden.
Du hann lära dig sjunga innan du lämnade oss, det är något jag kollar på nu
ibland och skrattar.
Jag hinner inte skratta alltför länge innan jag slås av den förlamande tanken att du inte
kommer göra det igen. Men du lämnade kvar någonting på denna jord som vi kan glädjas
åt föralltid.
Jag vill att du ska veta att vi älskade dig.
Det gjorde vi allihopa runt er, alla Lina & Samuels vännervar dina vänner.
Vi kommer aldrig att glömma bort dig.
V kommer alltid att värdesätta din närvaro.
Föralltid saknad.
Tack för alla skratt och all inspiration du hann ge oss den tid du fanns hos oss alla.
Kram "moster" Lena.
Nu gör det bara ont
Det känns som att jag glider runt i en bubbla av overklighet.
Från och till så kastas jag in i den grymheten som världen levererar och tappar
nästan förmågan att andas när det väller över mig.
Vart är "spolatillbakaknappen" nu?
Finner fortfarande inga ord för att beskriva den kylan som attackerar mig ändå ut
i tårna när jag tänker för mycket.
Det som känns mest och värst är att jag inte kan göra något.
Min maktlöshet.
I det här grymma spelet är jag ingen och ingenting - en nolla. Maktlös.
Jag kämpar mot mina egoistiska impulser som skriker åt mig att åka till Uddevalla.
Ta hand om - det är allt jag kan tänka på.
Jag vill ringa, skriva, hälsa på, krama, prata, lyssna. Lyssna...
Jag kommer lyssna ut i oändligheten för din skull, dag och natt.
Men idag är jag inte med i spelet, jag väntar bara.
Väntar på dig och er.
Ger er tid.
Så vet du att jag finns här med påslagen mobil, öppen dörr och varmt hjärta när du är redo.
Fram tills den dagen så hoppar mitt hjärta över ett slag varje gång mobilen lyser till.
Hoppas ni fungerar och klarar er.
Usch, det skär i mig.
Jag skäms.
Vet inte ens vart jag ska börja.
Vad ska man säga när en värld bara vänds rätt uppochner?
Vad säger man till någon som inte klarar av ord?
När kramar inte kommer räcka till?
När man blir iskall i hela kroppen av bara tankar?
Upp. Och. Ner.
Det är orättvist.
Man vill gärna leva med tanken om att allting händer av en orsak.
Men nej.
Jag kan inte stå kvar i det ledet från och med idag.
Min närmsta vän... Min älskade vän.
Jag finner varken ord eller handlingar som någonsin kommer räcka till.
Jag skäms över att klaga på mitt liv.
Det är pinsamt att tänka på att jag för några timmar sedan klagade på att det är dammigt hemma.
Vem fan bryr sig?
Det enda man borda fokusera på är att älska.
Varandra, tillvaron, vädret, läget. Älska dagen. Fånga dagen.
Alla dagar förutom den här kan jag tänka mig att älska från och med nu.
Det här är den värsta dagen i mitt liv.
Tänk efter innan du gnäller eller klagar.
Idag börjar jag om.
Idag ska jag vara allt jag kan och lite till.
Aldrig ta något för givet och uppskatta de små sakerna.
Snälla ni, tänk en gång till...
Idag har varit den värsta dagen i mitt liv.
Den absolut mest omskakande dagen i mitt liv.
En dag jag aldrig kommer glömma.
En dag jag alltid kommer att spara i mitt minne.
Jag finns alltid här för dig, men det vet du redan.
Mina ord är ingenting.
Jag är ledsen tillsammans med dig.
Jag älskar dig, min vän.
3,5 år gammal
Ella har lärt sig att skriva sitt första ord.
Det blev pappa ♥
Andra ord hon också kan skriva:
Ella, Pierre, Lena, Alice och mamma. Så himla duktig tjej!
Fall is here
Ella, Alice, utväxt...
Inatt har jag och Pierre varit barnvakter till Ella och Alice.
De var hur snälla som helst så det var väldigt lätt att passa dem :)
Jag behöver färga mitt hår.
Hejsvej.
SM-guld i rygby!
Min fina vän Alicia kirrade hem ett SM-guld tillsammans med sitt rygbylag!
STORT GRATTIS!
iPhone5
'
Jajjemen, i fredags fick jag och Pierre ÄNTLIGEN våra fina telefoner ♥
Vi satt typ hela kvällen (fram till vi drog hem till Lund då) och pillade med dem, haha.
Stackars Linda, hon var här och vi var nog ganska tråkiga som pillade med telefonerna...
Men äsch!
Vi kopplade ihop Pierres telefon med vår AppleTV så att man kunde se live med kameran.
Jag gillade idén om att äntligen kunna peta på mig egna rumpa, så jag provade.
Renovering av skithuset
Fast det har jag väl redan nämnt va?
Den 12 september kom det hit två äldre män och lyfte ut handfat, badkar, tvättmaskin mm för
att sedan nästa dag lämna över nycklarna till både mattläggade, målare, kaklare, rörmokare,
elektriker, snickare blablabla - allt du kan tänka dig. Idag kom vi hem till ett kaklat badrum så
det går sjukt snabbt i svängarna!
Vi har upplevt en hel del lyxproblem nu när vi inte har ett fungerande badrum.. Som ett exempel kan
vi inte längre tvätta när vi vill. Vi kan inte kissa när vi vill. Om vi vill duscha måste vi ha minst
30 min på oss efter vi duschar på våra gym. Det är jobbigt att skita - vi spolar trots allt med
en spann vatten.
Imorse hann jag inte ens dra morgonpissen innan kaklargubben stog och knackade på dörren 07:05.
Tänker inte gå närmare in på hur jag löste det problemet.
En annan grej som är lite jobbig är allt slipdamm som yr runt i lägenheten.
Jag svär alltså, vi kommer ha 1mm tjockt damm kvar till årsskiftet typ... Dumma som vi var så
täckte vi inte över våra prylar förrän dag 3, något vi uppenbarligen borde gjort senast dag 2.
Våra kläder är dammiga, soffan är dammig, köket är dammigt och jag tror att Zelda är
dammigast av allt.
Längtar efter att tvätta bort allt damm!
Ska försöka uppdatera så mycket som möjligt i den här processen!
Kram på er ♥
Hejsan hoppsan!
Varning för onödigt inlägg...
Jag måste bara uttrycka min glädje över att ha fått ett eget kontorskort på jobbet.
Alltså, jag jobbar ju på Swedbank och har äntligen börjat ta mina egna samtal från
kunder. Det är lustigt hur lite som krävs för att öka en livsglädje så.. Att gå från att
dega i soffan med ångesten att inte ha något jobb över sig till att sitta på ett
heltidsjobb med goa människor runt sig helatiden. HEJA LIVET säger jag bara.
Vädret är förresten pissigt som vanligt men det struntar jag i.
Sitter här på Lindholmen med utsikt över havet så det är onödigt att klaga..
Nä, nu är min rast slut så nu drar jag mig igen.
Sorry för det oerhört önödiga inlägget som egentligen inte bidrog till något.
Herrå!
Herrå!
Senaste gänget från Instagram ♥
Rutiner
Jag menar kanske inte nödvändigtvis att jag älskar att klockan ringer på morgononen MEN när jag väl har kommit upp och ögonen har vant sig vid att vara öppna såhär tidigt på mogonen så känner jag inget annat än en fet överdos av självkänsla. Fan vad bra jag är som jobbar och tränar, min kalender är ju fylld av saker som jag älskar att göra! I framtiden ska jag försöka att inte göra saker jag inte gillar mera, sådetså.
Pierre Larsson, kung av pop.
Världens modigaste sambo!
Ni missade väl inte att Pierre ställde upp i X-Factor nu i kvällens program?
Okej, om ni gjorde det så kan ni se min fina, fina fästman uppträda här i
klippet ovanför ♥
Zelda surikat
Hahaha såhär ser våran knäppa katt ut när hon håller koll på något...
WeHeartIt
Ibland blir jag bara så jäkla inspirerad så jag vet knappt vart jag ska ta vägen...
Borde nog göra något roligt med mitt hår snart ♥
Jobb!
Just det, har jag berättat att jag inte pluggar längre utan att jag jobbar nu?
Nej, jag tror fasiken inte det.. Det måste jag ju göra :)
Nej, jag tror fasiken inte det.. Det måste jag ju göra :)
Förra veckan började jag jobba på Swedbank som växeltelefonist med massor av
underbara människor. "Växeltelefonist... Fyfan vad lätt" tänker ni säkert då men då vill
jag protestera! Under de här 4 dagarna jag har hunnit jobba så skulle jag vilja påstå att det
är allt annat än lätt. Det är oerhört mycket info att hålla reda på och vi måste kunna
alla termer på både svenska och engelska.
Det är tungt och på en riktigt bra dag så pratar vi kanske med 500 pers.
Så därför, mina fina medmänniskor, vill jag bara att ni nu efter att ha läst detta
skänker en liten tanke åt det här nästa gång ni pratar med en växeltelefonist;
vi försöker verkligen göra det så bra för dig som möjligt. Med risk för att ni får köa lite...
Men ah, sånt är livet.
Kram på er! ♥
Dagens middag!
Jag och PIerre rullade världens godaste köttbullar kvällen till ära, jag vet inte riktigt hur det gick
till men Pierre hittade på massor med hemliga saker att stoppa ner i köttbullarna så de blev helt
SJUKT goda! Lät som att det var något mysko men det var det ju inte såklart. Bara ströbröd och sånt.
till men Pierre hittade på massor med hemliga saker att stoppa ner i köttbullarna så de blev helt
SJUKT goda! Lät som att det var något mysko men det var det ju inte såklart. Bara ströbröd och sånt.
Anyway, till er som reagerar på att våra tandborstar står i köket så är det för att vårt badrum bara
är en planka in till badrummet och sån där gul isoleringsmojs som väggar..
är en planka in till badrummet och sån där gul isoleringsmojs som väggar..
Det kommer bli fint men just nu ser det ut som kriget där inne.
Poss!
Buffy och Dallen
Jag och Pierre fick finbesök en liten snabbis idag!
Gosigaste lilla Buffy skrämde livet ur Zelda som gömde sig under sängen och reste ragg..
