Ibland blir jag så jäkla nervös över att jag ska börja må dåligt på mornarna igen..

Minns tillbaka på tiden i november-december och ryser lite eftersom jag mådde
så jäkla dåligt då. Spydde luft och kunde inte tugga på någonting, blä!

Men nu är jag bortskämd med att jag mår så himlarns bra hela tiden så därför

blir jag mer eller mindre skräckslagen så fort minsta lilla illamående gör sig påminnt.

 

Idag tog jag båten över till jobbet istället för att åka spårvagn och buss, förstår inte

varför jag inte har gjort det innan?! Det gick - för det första - mycket snabbare plus

att jag fick i mig massor av frisk luft så att det där lilla illamåendet fick krypa

tillbaka till därifrån det kom. Winning!

 

Häromdagen kände jag (vi, eftersom Pierre var bredvid och höll handen på magen)

att bebisen hade hicka för första gången. Var tredje sekund kom det ett litet "pick" i

magen och det varade i typ en minut eller något :) Jättegulligt! Vi låg och skrattade

gott åt tanken på att vår son/dotter svalt så mycket vatten att hon/han fick hicka ♥

Jag älskar min lilla familj som snart får tillökning med en liten knoddas!

 

♥

Börjar bli så oerhört nyfiken på VAD du är för något.

Är du en liten pojke eller  är du en liten flicka?

 

Måste bara slänga iväg en snabb tummen upp för det här med viktökning och andra kroppsliga förändringar hittills i graviditeten. Tänkte att jag gör en topp-till-tå-lista så att jag i framtiden kan springa in här igen, läsa och minnas allting som händer so far. Vill inte glöma någonting och jag VET att jag kommer släppa såna här småsaker när lillknodden väl har kommit :)

 

Känns så löjligt att skriva en sån överskrift eftersom det inte händer speciellt mycket här.. Men trots att området är litet så har jag ända lagt på mig några centimeter runt kinderna. Pierre skrattar gott åt mig ibland och säger att jag har blivit "lite rund" i ansiktet. Och ja - det har jag nog bannemig blivit för jag känner mig lite uppsvälld i kinderna plus att min dubbelhaka framträder lite tydligare än vad den brukade göra. Förr brukade jag behöva trycka in hakan lite för att se haka nummer två, men numera bara den finns där som en helt vanlig standardhaka. Får se om nummer tre kanske kommer och joinar gänget innan lillen är ute.

 

 

 

 

 

 

 

 

Haha, den existerar inte! Det är inte jätteilla men jag får ständigt säga till Pierre att sakta ner eftersom jag inte kan gå i hans tempo längre. Nu går han väldigt, väldigt fort så det är faktiskt inte många som kan hänga med i hans tempo. Men nuförtiden så kan jag inte gå och prata samtidigt, det blir väldigt ansträngande :) Då sätter det där "hundflåset" igång! Trappor är döden.

 

Sådärja! Nu är denna listan fulländad och jag känner mig nöjd samtidigt som jag är oerhört utelämnad till er som läser nu.. Varför jag väljer att ni får vara med i hur jag tolkar och upplever den här graviditeten är för att jag själv vill ha sånt här att läsa nu när jag är gravid - eller innan för den delen. Det är magiskt och underbart nästan helatiden, men ibland gömmer det sig små mörka och jobbiga delar som jag inte visste om fanns innan jag blev gravid. Hormonerna tillexempel, att börja gråta bara för att man skrattat för länge och för mycket är ingenting jag känner är särskilt normalt men ändå är det standard nuförtiden. Gapflabbar jag så mycket att jag gråter så går känslorna automatiskt över till sorg varpå jag börjar gråta okontrollerat. Stackars Pierre ♥

Over and out!

 

Den här lappen har de satt upp inne på alla badrum här på jobbet, något jag tycker är svinbra. Visst, alla kanske "borde" veta hur man tvättar sina händer ordentligt men jag tvekar på att alla är såhär noggranna när de gör det.. Vi hade en läkare här på kontoret för ett par veckor sedan som föreläste om smittovägar och hur en sjukdom kan sprida sig från en person till en annan bara genom att man inte tvättar sina händer efter att man varit på toaletten. Som ett exempel berättade han om en studie som gjort i USA (kommer inte ihåg vart..) på ett kontor där alla som jobbade hade fått några droppar som de skulle smörja in sina händer med. En av dem fick "smittan" medan alla andra på kontoret fick sockerlösning eller bara vatten. Vad de sedan kunde hämta från undersökningen var att hälften av alla gemensamma ytor var smittade redan vid lunch - och det var bara för att en person bar på smitta.. Hälften?! Det är ju hur mycket som helst.

Jag som precis varit (och är fortfarande, mer eller mindre) är supernoga med handhygienen nu, jag snyter mig ju helatiden så det hade varit dumt att inte tvätta mig oftare. En liten bieffekt från all tvål och handsprit är att jag blir lite torr om händerna men det har jag löst med handkräm.

Det här med att tvätta händerna är nog lite som att träna.. Det är jobbigt att få in det som vana om man inte brukar göra det, men när man väl har börjat så känns det nog konstigt att inte göra det. Ska försöka implementera samma princip på det där med att använda tandtråd................. Var hos tandläkaren och tog bort tandsten imorse och som vanligt fick jag tillsägelse om att jag borde försöka använda tandtråd varje dag. Speciellt nu när jag är gravid, det är svårare än någonsing all hålla munnen fräsch. Haha.

 

Mitt nya, mer hygieniska liv börjar NU!

 

Igår var vi på besök hos vår barnmorska för att ta lite värden och mått - ett helt vanligt rutinbesök med andra ord! Innan vi gick dit så hade Pierres syster skvallrat lite om att vi kanske skulle få höra barnets hjärtslag på det här besöket men det var ingenting som jag la ner så mycket tankar på, kommer det så kommer det tänkte jag - men en liten del av mig kände såklart en blandning av nyfikenhet och nervositet över detta faktum. Innan har man ju lyssnat på sin partners hjärtslag.. Men sitt egna barn? Nu? När jag inte ens kan se eller ta på det? Det var svårt att greppa.

Hursomhelst, när vi kom dit så fick jag smita in på ett rum för att lämna lite blod som de kunde ta värden på och allting såg ut precis som det skulle, inga konstiga värden hit och dit. När vi sedan satte oss ner med vår BM så berättade hon lite om föräldragruppen som antagligen ska starta någon gång i april (alltså om typ en månad), kollade att jag tog mitt järn (som jag inte gjort som jag borde...) mm och gav oss ett moderskapsintyg som vi nu kan skicka in till försäkringskassan. AWESOME! Efter lite vanligt snack och information så frågade hon oss om det var något annat vi tänkte på.. Men alltså? Hjärtslagen? Ska vi inte få höra dem idag ändå? Varför låter det som att hon avslutar mötet?
Så jag frågade henne; "När får vi höra hjärtslagen?"
"Det ska vi göra idag, du kan dra upp tröjan och lägga dig på britsen här".

SWEET! Kände nästan panik över att det var allt vi skulle göra där, att vi inte alls skulle få höra vår bebis hjärta slå.. När hon själv hade hittat hjärtslagen och lyssnat så att allting lät bra så frågade hon Pierre om han ville lyssna och det klart han ville, det säger väl inte någon nej till? Haha. Det hon använde var inte någon vanlig digital grej utan någon typ av trätratt som hon satte mellan örat och min mage, varpå man då kunde höra barnets snabba hjärtslag. Men såg när Pierre hörde slagen (de var lite svåra att hitta först) eftersom han lyste upp som en sol efter en stund och pussade på magen :) "Heeeej pappas lilla skatt!!!".

Jag fick höra dem genom en digital grej med högtalare och det lilla hjärtat slog väldigt snabbt, dubbelt så snabbt som mina ungefär. Badumbadumbadumbadum. Pulsen på vår lillknodd låg mellan 140-150 helatiden vilket var helt normalt. Hon mätte även min livmoder och den var i fin fas med den normala kurvan så inte otrevliga överraskningar där heller :) En liten parantes kan ju kanske vara att jag fick väga mig och har på 24 veckor gått upp 5kg. Det känns kan jag säga, inte att jag känner mig speciellt tung eller något, men jag känner min haka när jag tittar neråt och jag känner mig som en hamster med två bullkinder. BLÖH.

 

Idag ska jag gå till gymmet med min alltmer växande mage och träna upp flåset litegranna. Känner inte att jag har lust att vara en soffpotatis när det är dags för förlossningen, jag behöver nog få tillbaka min gamla kondition! :) Tills vi hörs igen - ha det bäst!

 

Ps. Den här positiva auran som omsveper mitt inlägg är antagligen tillfällig, men jag tänker njuta av att må 100% bra trots snart 3 veckors förkylning så får jag återgå till mitt normala gnälliga tillstånd om några veckor igen. Jag är alldeles för upptagen med att njuta av graviditeten för att tänka på negativa saker nu :)

Att köpa kläder till barnet är bannemig roligare än att handla till mig själv!

Men det är svårt eftersom vi inte vet vad det är för kön ännu.. Så vi får köpa könsneutrala kläder fram till födseln! Här är vad vi har hittat än så länge:

 

Då har jag och min lilla familj tagit oss igenom 23 fulla veckor av den här graviditeten! Tiden går liksom fort och långsamt på samma gång, jag tror det känns som att det är längre kvar än vad det egentligen är eftersom vi längtar så mycket nu. Saker börjar komma iordning, vi har vagnen och lite kläder klart, vi ska välja tapeter till minis rum och det är inte bara sparkar som känns längre i magen - vi både känner och ser rörelser nu. En armbåge hit och en rumpa dit, något så overkligt som det har jag aldrig upplevt innan!

 

Samtidigt som allting händer i slowmotion från dag till dag så känns det som en hel livstid sedan som det var slutet av oktober och vi testade positivt. 2-3 veckor gravid, haha. Jag trodde redan då att det syntes på mig att jag var gravid. Antar att det var längtan som gjorde att man såg i syne, man letade sig galen i spegeln efter den där lilla bulan ♥

 

Godmorgon. Skulle jag kunna skriva om jag tyckte att detta var en sådan, men det gör jag inte.

Egentligen har det inte hänt något allvarligt, det var bara en liten incident på buss 16 som totalt fick mig ur fas den här morgonen. Jag satt i godan ro på ett säte där 3 andra också satt runtomkring mig, ni vet ett av de där sätena där man sitter 2 och 2 mot varandra.

Helt plötsligt så kom en gubbe och ställde sig bredvid mig, jag trodde att han ställde sig såpass nära mig eftersom det var så fullsmockat med folk på bussen, och smällde sin kasse mot mitt ben.

"Lätt hänt" tänkte jag när alla står och knör och fortsatte lyssna på min musik.

Nu kanske ni som läser det här tänker att "varför gav du inte din plats till honom?" och då ska jag förklara som såhär - att mina fogar gör ont och jag står helt enkelt inte gärna och svajar omkring bland massa folk och riskerar att foglossningarna blir värre. Så därför hoppades jag kanske att någon av de andra 3 som satt runt mig skulle ge upp sin plats även om det kanske inte riktigt verkade som att han behövde sitta - så gammal var han inte...

Återigen fick jag en smäll på benet från hans kasse - hårdare den här gången så då tog jag ur lurarna och kollade på honom för att se om han ville något.

"Jag ska sitta där" sa han och såg mig iskallt i ögonen. Just i det ögonblicket kände jag att jag hade lust att förklara för honom att "nej, här sitter jag med mina jävla foglossningar och jag behöver fan sitta här mer än vad du gör, så du kan hitta en annan plats" men jag sa snällt att "ja, det klart du kan få sitta här" och lyfte på mitt platta arsle från sätet som jag trodde jag skulle få behålla ända fram till min hållplats...

 

Det som gjorde mig mest irriterad var att folk tittade på mig som att jag var någon bortskämd skitunge som inte visste hur man ska bete sig eller hur man visar respekt för "de äldre". Men helt seriöst, hur vissa av ni äldre beter er mot oss yngre gör det inte mycket lättare för oss att visa er någon respekt. Det får ni förtjäna först.

Så nästa gång en surgubbe (eller kärring för den delen) kommer och slår på mitt ben med sin kasse så ska jag bara sitta still, säga att "nej, här sitter jag med mina jävla foglossningar och jag behöver fan sitta här mer än vad du gör, så du kan hitta en annan plats" och stoppa i hörlurarna igen.

Dagens fräsiga outfit ♥

 

Ses om några månader igen!

Jag är så jävla stolt!

När jag och Pierre gick på IKEA igår så kände jag hur jag riktigt sträckte på ryggen för att vi jobbar på så jäkla bra hemma i lägenheten. I fredags såg det ut ungefär såhär i blivande bebisrummet:

- Två dammsugare mitt på golvet

- En STOR hög tvätt (en hög som det var lika mkt tvätt i som det får plats i 3-IKEA-kassar)

- En tvättkorg fylld med sladdar och annat tjafs

- Två par stövlar

- 4 kartonger med jag-vet-inte-vad i

- En kartong med spel, sladdar och gamla minnen i

- Massa småsaker som vi inte visste vart de skulle vara

- 6st stora, vita garderober varav tre av dem använder effektivt - de andra tre var bara "förråd" liksom

 

Det gick alltså inte att öppna dörren vilket var lite opraktiskt eftersom alla mina och Pierres kläder var (och är) därinne, så jag kan ju säga som såhär att det var dags att rensa ut ur det rummet.

Vi började klockan 10.00 på lördag morgon och vi var klara 13.00 på söndagen.

Nu är det enda som står därinne 4 garderober, en barnvagn och 4 kartonger som ska upp på förrådet. Nästa steg blir att få omtapetserat från mörkblått till vitt. Det kommer bli så jävla fint!

 

Vi har också fått upp en tavelhylla ovanför tv:n i vardagsrummet där vi ställt några LP:s så vi är inne i en total makeover i hemmet nu. Känner nu att det här är typ det tråkigaste jag skrivit i hela mitt liv men det struntar jag i, jag vill aldrig glömma när och hur vi gjorde allting inför bebisens ankomst. Så därför blir det några tråkigare inlägg som är fyllda av totalt värdelös info för er som är här och läser, haha.

 

Här är den!

Skäms faktiskt en hel del när jag skriver att det är vår drömvagn eftersom vi gick in i affären klockan 17.40 utan en enda tanke på att vi skulle gå därifrån med en vagn - vi skulle faktiskt bara känna efter litegranna innan vi bestämde oss - och gick ut från affären klockan 18.15 med en vagn rullandes framför oss. Hoppsan!

 

Grejen var såhär, att egentligen hade vi tänkt provköra en Emmaljunga Mondial eftersom en tjej sålde den på Blocket rätt så billigt, men när man kliver in på Babyproffsen på Backaplan så möts man av ett HAV av vagnar. Inte 20 eller 30 stycken, utan närmare 50 olika sorters vagnar som alla skriker efter att få bli provkörda. Vi körde runt på Emmaljungas vagn en stund men den kändes stor, klumpig och "maffig" liksom, både jag och Pierre kände att det var på sin plats med någonting som rullade lite smidigare än vad den gjorde. Svängbara hjul som fungerar bra i snö hade ju varit något. Vi promenerade vidare genom vagnhavet tills vi kom fram till avdelningen för Teutonias vagnar, ett märke vi vet att vi gillar eftersom Pierres syster använder deras vagn nu och hon älskar den. Vips, så stod det en stor fet röd prislapp framför oss och annonserade ut hur "billig" den var. 3000 kronor mindre än ordinarie. Vi körde runt med den i en sekund, klappade på den och sen kände vi att - ja. Vi tar den. Sagt och gjort så sprang vi ut med en Teutonia BeYou 2012 ♥

Nu står den hemma och väntar på vårt lilla mirakel som växer så det knakar i magen här :)