Det är en helt annan värld än den jag är van vid när man springer på morgonbussen till jobbet.

För det första verkar det som att alla redan är stressade när de ska ta spårvagnen till Grönsakstorget för att byta till buss 16 där, iochförsig så vet jag ju exakt hur det kommer se ut när jag kliver på bussen där så jag kan förstå dem. Fullproppad med nyvakna människor som är exakt lika stressade som människan bredvid av mängden människor som står på en och samma buss!

När jag går på så står jag alltid vid den bakersta dörren, på det sättet så hamnar jag nämligen närmast övergångsstället till jobbet när jag kliver av.

Ett litet dilemma är huruvida man ska gå på först av allt folkvimmel eller om man ska ta den sista platsen så att man kan ställa sig alldeles vid dörren och komma ut allra först när man är framme... För grejen är, står du längst in så missar chauffören att du ska av och då stänger han dörrarna och rullar vidare innan du ens hunnit fram till dörren...

Jag ser helatiden blickar och miner på människorna som får en liten armbåge i sidan eller att någons väska råkar nudda någons ben, alla är så fruktansvärt missnöjda och vill bara ut därifrån.

Jag skulle kunna sträcka mig så långt att buss 16 mot Eketrägatan på morgonen är den absolut grinigaste bussen i hela Göteborg. I den bussen gillar man inte varandra, det verkar vara en oskriven regel.

 

Sen kommer jag fram till jobbet och blir fylld av glädje eftersom alla här är precis tvärtemot bussfolket!

Skärp er nu bussmänniskor, imorgon ska jag säga hej till den jag sätter mig bredvid.

Det absolut värsta med detta är att du kommer bli förvånad och tycka att jag är konstig.

Peace out.