Grät, grät! (vecka 34+2)

Haha, det här är för bra för att inte dela med sig av.
Jag måste bara förklara lite bakgrund till den här texten så att det inte uppstår några förvirringar, det var nämligen så att jag var trött, hungrig, ensam och Pierre var iväg på ett snabbt ärende. Så jag var ensam med mina hormoner. Läs och njut:
 
Jag önskar att jag kunde dela med mig av känslan jag sitter med exakt just nu. Sitter och gråter så att tårarna rinner i floder och jag har kastat mitt ansikte i mina händer på köksbordet. Jag har absolut ingen aning om varför jag känner mig så oerhört ledsen men jag kan inte bli av med det, jag får inget stopp på det. Självklart så får Pierre ta smällen. Han får ta den eftersom jag är så jävla frustrerad över att jag inte vet varför jag är ledsen egentligen. Stackarn säger till mig att det inte är så lätt att förstå sig på mig alla gånger. Och efter en liten stunds övervägande så känner jag att - nä, det är nog fan inte det.
I mitt huvud, eller nej, i mitt hjärta så är det skitlogiskt att jag gråter just nu så därför borde stackars Pierre såklart ha förstått det han också. "Borde"... "Såklart"...
Varför ser ingen att jag behöver tröst?! Det är som att jag står mitt i havet och INGEN förstår. Så sjukt ynkligt.
Börjar känna mig tyngre och tyngre när jag får de här hormondipparna. Vet inte vart jag ska ta vägen liksom. Jag blir helt vilse i mitt eget huvud och jag var fan inte förberedd på hur hårt jag skulle drabbas av det här nu under graviditeten. Jag gråter så att magen spänner sig. Som att jag försöker vrida ur en sur disktrasa samtidigt som jag håller den rätt under kranen.
 
Medan jag skriver detta känner jag hur jag börjar bli lite gladare igen. Härligt! Det var alltså dagens dipp. Undrar när den kommer tillbaka nästa gång. Nu ska jag äta nudlar.
// Lena, 24 maj 2013
 
Sådär kan det alltså se ut när jag droppar ner till lägsta nivån i hormonhelvetet. Det går ju att skratta åt det nu men medan detta pågår så är det inte ett dugg roligt. Det är det största allvaret någonsin. TUR säger jag bara, att jag har den mannen i mitt liv som jag har. Han fixar allting så jävla bra så jag kan aldrig vara ledsen för länge ♥

Kommentarer
Postat av: Lina Roger

Ja dessa hormoner är ju inte att leka med alltså ;). Känner igen mig från när jag väntade lille V, då kunde jag vara ett litet monster om vartannat ;P. Snart har du fått mödan fört och du/ ni gosar med lilla Nova <3

Svar: Haha eller hur, det är ju roligt efteråt men medan det pågår är det hemskt xD Längtar så mycket tills hon kommer ut <3
Lena

2013-05-31 @ 09:48:23
URL: http://linaroger.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0