Ses om några veckor, ringen (vecka 36+0)

Alltså jag har klarar mig oförskämt länge från att behöva ta av mig förlovningsringen. Jag har egentligen inte svullnat någonting i vatten utan det jag har lagt på mig är det jag gått upp i fett. Eller ah, det intalar jag mig själv i varje fall. Men idag på jobbet, någon gång runt lunch så kände jag hur mina fötter och mina fingrar bara exploderade i storlek. Antagligen hände inte så jättemycket men eftersom jag hade skor på mig och en styck förlovningsring så kände jag pulsen i både fingrar och tår.. Rätt obehagligt faktiskt. Jag slickade på fingret och drog av ringen, någonting som jag annars bara gör om jag ska knåda någon kladdig deg eller något (alltså aldrig). Som TUR är så går jag alltid runt med mitt mest värdefulla halsband runt halsen och där hänger ringen som Pierre köpte i Thailand när han friade till mig ♥ Den har alltid varit lite för stor men i den här hettan så sitter en perfekt. Så den ringen och förlovningsringen fick byta plats. Den släta ringen hänger alltså på halsbandet numera och den diamantbeklädda (såklart på låtsas, diamanten är av glas) ringen sitter på mitt finger. Är oerhört glad att jag slapp gå utan ring, kände mig helt naken de få sekunderna som jag hade ringen av förut.
 
 
De andra små hängena är också väldigt värdefulla för mig.. Den guldiga ringen är en vinge som Pierre köpte till mig när jag fyllde 22, alltså för snart två år sedan. Den var för liten men jag älskade (och älskar fortfarande såklart!) den för mycket för att jag skulle låta den damma bort i en låda någonstans.
Hjärtat är originalsmycket på det här halsbandet och hör alltså ihop med kedjan som jag fick av min mamma och pappa när jag tog studenten år 2008. Jag vet inte exakt varför jag är så tokig i det här halsbandet men varje gång jag har trott att jag tappat bort det så har vild panik uppstått inom mig. Jag har såklart aldrig erkänt utåt att jag "tappat bort det" för det skulle jag aldrig acceptera och som tur är så har det alltid hittat tillbaka till mig. Jag älskar det ♥ 
Det som är lite extra med att jag bär det nu när jag är gravid är att det "plingar" när jag rör mig så det får agera gravidsmycke istället för att jag köper ett nytt med en bola på. Tanken är att barnet ska höra ljudet medan det ligger i magen och känna samma trygghet även på utsidan när hon hör mitt halsband då. Tanken är jättefin och det är därför jag bär det varje dag.
 
Här får ni förresten en bild på vår (dammiga) katt Zelda, lägenhetens lilla panter.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0