Igår var vi och hälsade på i Kungsbacka för där har äntligen lilla kusinen Oliver kommit till världen, bara 4 dagar efter Nova! Hon sov nästan hela tiden men under de minuterna hon var vaken så var det antingen tutten eller farmor som gällde ♥ (Mammas och pappas knä fungerade också väldigt bra såklart)

 

Det är något mäktigt och oerhört läskigt över att ta med sig ett litet barn ut ur lägenheten. Vi har skapat en slags trygghetszon här hemma och så fort vi går utanför den så känns det som att hela världen kan rasa samman över det här ömtåliga lilla livet. Jag antar att de känslorna kommer följa med mig resten av mitt liv nu. En bonus när man blir mamma!

 

Även om hon bara är en vecka gammal idag så känns det som att vi har haft henne längre än så. Vad gjorde vi ens utan henne? Mina amningshormoner löper amok så ibland börjar jag bara gråta när jag tittar på henne; av ren och skär lycka. Egentligen har jag lust att skriva en hel novell om hur vacker hon är och att hon är den snällaste och (uppenbarligen) smartaste lilla tjejen som denna värld har skådat men jag tar det i småportioner och återkommer jag med mitt mammaskryt i nästa inlägg igen, haha. Jag är så stolt!

 

Fy farao vad duktiga vi är som skapade det här älskling, helt klart bästa beslutet vi tagit någonsin ♥