Som ni kanske förstår så är hon inte det, annars hade jag inte bloggat. Hon verkar trivas så ofantligt bra där inne för jag har inte några som helst känningar till att någon förlossning skulle vara i närheten av att sätta igång! Nu vet jag ju att det kan hända när som helst utan förvarning, men man är så jädrans otålig nu! Jag vill ha ut henne NU! Tankar som snurrar i huvudet är bland annat:

Hur ska allting sätta igång? Ska det börja med att vattnet går när jag reser mig ur soffan eller ska värkarna succesivt komma igång..? Och hur långt kommer jag låta värkarna gå innan jag ringer till förlossningen? Jag är en envis jävel och kommer antagligen försöka klara mig själv hemma så länge som möjligt. Eller kommer jag bara balla ur och ringa vid minsta lilla smärta kanske? Det är ju lite detta som är charmen med att vi har gått 100% idag äntligen, vi går in i nästa fas och har ingen aning om hur eller när vi ska behöva hantera allt nytt. Kanske inatt. Kanske om en vecka. Det återstår att se!

Hur ont kommer det göra? Jag skulle inte vilja påstå att jag är rädd för smärtan som komma skall, jag är snarare nyfiken och "pepp". Det har jag varit ända sedan vi fick ett plus på gravtestet i slutet av oktober egentligen, det ska bli oerhört spännande att få se hur jag reagerar till allt det här. Smärta och allt som hör till.

 

Vi har iaf packat hela förlossningsväskan och den står i hallen och väntar på oss så fort vi behöver åka in. Det känns som att vi kommer komma in med hur mycket packning som helst; babyskydd, en kylbag med lite mat, dryck och snacks, en väska med våra grejer och skötväskan med saker till bebisen. MASSOR JU! Hoppas även att vi packat "rätt" saker i den så att vi inte glömmer något.. Det återstår ju att se!

 

 

Den här veckan jobbar förresten Pierre hemifrån och nästa vecka börjar hans 4 veckor långa semester vilket känns huuuuuuuuuuuuuuuur bra som helst! Nu när vi tajmar lillans födsel så jäkla bra på sommaren så slänger vi även in hans 10 pappadagar i samband med semestern så det blir ju 6 veckor som han kommer kunna vara hemma med mig/oss ♥ Känns lyxigt!

Om hon inte skulle ha tittat ut till oss innan torsdag klockan 10.00 (det är måndag idag) så ska vi till besök hos en barnmorska och ta alla vanliga prover och mått samt kolla livmodertappen. Min förhoppning är att den iaf ska ha börjat utplånas om det är så att hon fortfarande bor kvar i mig.. Pierre har helatiden gissat att hon ska komma natten mellan 8-9:e så förhoppningsvis slipper vi gå på det där besöket! 

 

Det känns helt fantastiskt att det äntligen är den 8 juli. Datumet som vi längtat efter och väntat på så sjukt länge! Det har legat något magiskt över att gå och vänta på det här datumet och nu är vi här. Hur gick det till?! Det ska bli otroligt spännande att se när hon väl tittar ut, när det än blir. Stannar hon en vecka till så känner jag inte för att sura sönder mig själv över det - hon stannar ju antagligen av en bra anledning. Det enda som är jobbigt är som sagt att jag är klar med magen. Jag är redo för att bli av med den och istället bära runt på en liten, liten, liten bebis! GE MIG EN BEBIS NU! ♥