Några klipp ur min dagbok

Så.
Nu har vi skrivit om vår stolthet och glädje, nu MÅSTE jag dela med mig av några klipp ur min personliga dagbok som jag fört här medan tiden gått. Live såattsäga. Tänk nu på att allting bottnar i att jag är lycklig även om sanningen om hur jag mår kan se lite mörk ut stundvis. Men jag menar, hallå, det finns något i mig. Det är svårt att bygga en människa.
 
 
28 okt
Idag tog vi ett gravtest och det var POSITIVT!
 
6 nov
Idag såg jag och Pierre (Pierre mest såklart..) att mina bröst växt. Känns redan, töntigt nog, att jag aktar mig för att hoppa eller springa. Jag kollar helatiden på internet vad jag får och inte får äta. Saknar turkisk peppar :(
 
7 nov
Inatt var jag tvungen att gå på toa för att jag var så jäkla kissenödig. Kissar helatiden känns det som! Kan inte ha kläder som klämmer åt över magen för då blir jag kissenödig på en sekund typ. Längtar tills man kan se lite av magen, än så länge är det bara mitt egna lathetsfett som sticker ut...
Om 30 min är jag klar på jobbet, kom på mig själv med att googla huruvida tomater är bra ner man är preggo. Seriöst?
 
8 nov
Vadfan är jag yr för?! Känns skitdumt att ha ett jobb som är 100% beroende av en dator när det känns som att mina glasögon hjälper 0%. Vill helst blunda och sitta ner men tro fan att jag inte kan det eftersom det gör ont i röven att sitta för länge, vill ju inte få sån där chaffisröv eller vad man kallar det.
Sov för övrigt några timmar i soffan igår medan Pierre lagade världens godaste gryta med ris - min underbara man ♥
 
14 nov
Spytt luft tre morgonar i rad nu.. Skulle absolut säga att det är på morgonen som jag mår som allra sämst. The famous morningsickness. Mitt på dagen får jag några timmar där jag känner mig som vanligt innan illamåendet kommer krypandes igen. Blöh! Kan inte tänka på mat heller, kräks av tanken på den där grytan Pierre gjorde, kräks av spaghetti och köttfärssås och tillochmed sallad. Allting är äckligt men jag måste ju trycka ner skiten ändå.
 
19 nov
Har lärt mig att hantera mitt morgonillamående mycket bättre nu. Spyr inte längre för jag har förstått att jag MÅSTE äta - allt blir värre när jag är hungrig. Jag MÅSTE behålla allt! Pierre är bäst på jorden och hjälper mig med allting. Han lagar mat och tar hand om mig när jag inte orkar någonting, han är superförstående för mina svängningar också. Får se hur länge han orkar det, haha! Annars märks det inte så mycket mer än att jag mår bajs. Just nu är klockan 21.16 och jag är redo att däcka. Såatteh, lite tröttare är jag allt nuförtiden.
 
22 nov
Jorå, nu somnar jag vilken sekund som helst. Godnatt! Jag ska bara spy upp tomaten jag precis tryckte i mig och sen ska jag lägga mig på toagolvet och sova här på jobbet. Det värsta med allt detta är att jag faktiskt provlåg på det sist jag var på dass. Det var lite kallt och lite väl hårt men jag skulle lätt kunna somna.
 
30 nov
Idag ställde MUSE in konsterten som vi skulle se nästa vecka. Jag har inte känt mig särskilt känslomässigt påverkad av graviditeten förrän detta hände, jag låg alltså i sängen och bölade som fan.
Trodde jag skulle bli så ledsen att jag skulle behöva sjukanmäla mig, så grinig var jag! Helt sjukt!
Tröttheten är förresten ett faktum.
Igår var jag redo för natten klockan 20.30. Var inte förrän mamma sa "VA?! NU ?!" i telefon som jag kom på att det inte hör till det vanliga, haha. Men idag är det fredag och vi gör oss redo för att dra med Zelda till Uddevalla för en myshelg!
 
4 dec
Idag har vi Marcus Hjortärhjort på besök, han ska sova över hos oss. Det hände en liten lustig grej faktiskt...
jag kom ut från köket och drog iväg en kommentar om att jag tyckte mig känna av lite knip övanför ena skinkan - kanske som foglossningar?
Marcus: "Foglossningar... Är inte det sånt man får i hus? Eller?
 
30 dec
Halleluja! Illamående borta och jag börjar bli piggare om dagarna (och framför allt kvällarna. Har tagit bilder tre veckor i rad nu och man kan faktiskt se den lilla gravidbullen som jag bakar för fulla muggar här, det är något magiskt över hela den här grejen även om det är svårt att förstå helt och hållet ännu.
I februari får vi se vår lilla skatt, det är inte alls långt kvar nu!
Fan vad jag kissar förresten. Helatiden. Natt OCH dag! Det går inte en enda natt utan att jag måste klampa mig upp ur sängen och pissa, ibland har jag tänkt tanken att det fan är värt det att bara kissa där jag ligger. Men näh, det blir aldrig så. Har även ätit massa lakrits. Känner inte riktigt av varför jag borde undvika det. Såatteh - gladchey är jag iaf nu tack vare att jag slipper gnälla efter lakrits varje dag!
 
8 jan
Nänä, man ska tydligen inte ropa hej för tidigt.. Jag har varit på besök hos mottagningen och tagit nya prover då jag har sådana oerhörda huvudvärkar! Tydligen har jag migrän pga mina ökade hormonnivåer. Det är USCH! Attackspyr när jag minst anar det, senast stod jag och valde knäckebröd i affären och fick släppa min korg och bara rusa rätt ut för att kräkas där. Kewl.
Men för övrigt går allting som smort, sov med öronproppar inatt och det känns som att jag har sovit som en liten bebis! Så jag känner mig underbart utvilad idag!
Börjar känna att jag ska berätta för jobbet snart också.. Efter ultraljudet berättar jag!
 
10 jan
Haha! Min navel putar ut mer än vad den brukar. Den går ju fortfarande massa inåt men den är inte lika "djup" haha. Vem fan är det som trycker ut den där inne undrar jag? Lägg av med det genast för jag vill inte ha en knappnavel!
 
27 jan
Jag TROR, tror, tror möjligtvis att jag kände en första liten buff eller spark inatt! jag och Pierre skule precis lägga oss och sova när jag kände två "bubblor" eller liknande alldeles vid troskanten. Herregud vad sjukt!
 
3 feb
Det här är ingen bra dag. Det är en dag av skam och ilska. Jag VISSTE att den här dagen skulle komma även om en liten del av mig hoppades att jag hade en såpass bra och "hälsosam" kropp att den inte skull göra det. Ååh något så onödigt har väl aldrig skådats tidigare i hela min existens.
Känns som att jag passerat en del av mitt liv och gått vidare in i nästa kapitel nu. Jag är liksom klar med en del det är med ett ofrivilligt kliv jag tar mig in i nästa.. Det är med sorg och stolthet jag kommer bära de här ärren resten av mitt liv. Trodde inte att jag skulle haka upp mig så här över några små bristningar på brösten, men jag förvånar visst ständigt mig själv.
 
6 feb
Idag kirrade jag och Pierre en ny bh till mig. Storlek 80 E. Say no more.
 
 
Det var allt för den här gången, fortsättning följer på den här brutalt sanningsenliga resan mot familjelivet!
Dalar och toppar - allt får vara med :)
Puss

Kommentarer
Postat av: Vickan (Skog alltså)

blev ju så nyfiken när jag såg att du är gravid på fb, och inte så lite heller tydligen? =) klickade in mig på länken hit, och lena, ärligt! vad UNDERBART det är att läsa någon som inte skriver om hur fantastiskt det är att vara gravid. jag önskar dig ju absolut inget illamående, men det känns (av någon jätteunderlig anledning) lugnande att någon ger en lite mer verklighetsförankrad bild av det hela. tummen upp till dig! =)

2013-02-19 @ 15:55:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0