Jag hade aldrig för något i hela världen gett mig in i ett program där allting är mörkt. Jag är så SJUKT mörkrädd så det är löjligt. Om jag blir kissenödig mitt i natten så ligger jag hellre och håller mig till morgonen än att gå upp och kissa i mörkret. Jag har en tendens att överdramatisera allting som händer då så om jag hör ett knak (pyttelitet) så tror jag att en zombiefamilj står bakom hörnet och väntar på att jag kommer upp för trappan så att de kan mata mig till sina läskiga zombiebarn.. UUUUUHH så äckligt!!!! Eller om Pierre rör sig i sängen så tror jag att han ska skrämma mig när jag är påväg tillbaka från toan så jag håller alltid andan på tillbakavägen. I'm a chickenshit.

Även om det är ljust nu så känner jag mig faktiskt lite smått skeptiskt till vad som väntar på mig i hallen, tänk om zombiefamiljen är osynliga under dagen och sitter och stirrar på mig just nu?! ÅÅÅÅÅ!!!!!

Jag är sjukt duktig på att driva mig själv (och andra?) till vansinne. Ge mig en liten fjäder så kan jag bygga en hel kycklingfarm, jag lovar! Fast jag är inte en dramaqueen, jag kan allt välja mina stunder :) Men när jag är rädd kan jag inte styra mina känslor, då löper jag amok och jag tror tillochmed att jag skulle kunna börja lipa när jag är på ett nattligt toabesök.

.

Just nu sitter jag och väntar på min man som gör musik med Jocke - jag roar mig med camen sålänge. Och jag har ÄNTLIGEN dragit ur tummen ur rompen och lagt över bilderna som Angelica ska ha på ett USB! :)

Hejdåå!