Idag var Pierres farmor och farfar på besök hos oss (äntligen!). Dagen till ära så passade jag därför på att leka lite husmor och bakade kanelbullar med kardemumma i, min favorit!

 

Häromdagen, rättare sagt i måndags, så var jag på Apoteket och hämtade ut lite smärtstillande till vår lillkatt Luna som nu har blivit kastrerad. Ynkligare katt får man leta efter nu när hon kryper omkring med sin lilla tratt runt ansiktet! Usch, det skär i mitt hjärta när jag ser hur hon försöker tvätta sig eller få upp torrfoder ur matskålen.. Det är inte lätt att bara titta på men hon lär sig snabbt nya tekniker för att fixa så hon både får i sig mat och vatten! 

 

I söndags var mormor, morfar, mamma & syrran på besök hemma hos oss ♥ Supermysigt att ha hela högen i lägenheten trots att vi inte har det så jättestort! Alla 6 fick plats i köket medan vi käkade vilket kändes svinbra, vi har aldrig suttit så många där innan, haha. Mormor hade tagit med sig något som hon kallade för "Matjessilltårta" och innan jag såg den så ska jag motvilligt erkänna att jag var lite rädd. VAD ÄR DET??? När hon kom hit så släppte oron direkt dock, hur gott ser inte detta ut liksom:

 

Fina ni är som är här inne och kollar till mig varje dag, vet att jag inte skrivit på ett tag nu ♥

Ska köra en blandad uppdatering om vad som hänt det senaste, men en sak jag (tyvärr) inte kan skriva är att Nova tittat ut. Hon trivs alldeles för bra inuti mig och sparkar och buffar och har sig. Det är supermysigt men jag börjar känna den där känslan att jag är "klar" med graviditeten nu. Jag är så sjukt redo för att förlossningen ska starta och att vårt nya liv ska komma igång, väntan är mer eller mindre olidlig just nu ♥

 

Vad har hänt sedan sist nu då? JO! Det har ju varit midsommar. Den hade vi egentligen tänkt att fira ensamma hemma i lägenheten ifall att någonting skulle sätta igång men Pierre syster bjöd med oss till midsommarfirande hos hennes mans bror i Mölnlycke, så vi åkte dit istället :) Väldigt mysigt och det var smockfullt med barn. Som man kan förvänta sig av en svensk midsommar så kom det såklart världens ösregn mitt i, men det gjorde mig bara glad eftersom det var enda gången jag verkligen kunde andas haha. Värmen tar knäcken på mig totalt nuförtiden! Kvällen avslutade vi hemma hos Erik & Angelica där vi tittade på Jurassic Park och käkade McDonalds. Ny tradition eller?

 

En dag på Sågen! ♥

 

Sen kan jag tycka att det är tråkigt att Pierre inte är given far (på pappret nu alltså) till barnet eftersom vi är sambos.. Gifta par har ju den rätten menar jag, vad är egentligen skillnaden? Varför skulle det vara mer troligt att ett gift par inte ligger runt mer än ett sambopar? Äh, det är konstigt det där men eftersom det inte är krångligare än att boka in ett extra möte på familjerätten så rör det mig inte så mycket i ryggen.

Vi kände oss båda två lite fnissiga när vi gick därifrån. Äntligen är Pierre involverad rent juridiskt också! Eftersom vi skrev på att vi ville ha gemensam vårdnad om barnet så är det ju liksom inte bara jag som "äger" den här lilla skatten nu. Pierre har lika stor rätt till henne som jag. Det känns helt fantastiskt, vi delar på ett liv som vi har skapat tillsammans nu. Aja, nu ska jag sluta vara så himla sentimental och ostig.

Kolla istället på den här glada killen som behöver klippa och raka sig men som är så himla snygg och jätteglad ändå:

Jag höll helt seriöst på att kissa ner mig lite när jag läste de här tipsen som är riktade mot den blivande pappan som bestämt sig för att vara med på förlossningen. Lät och njut säger jag bara, läs och njut. Och skratta.

 

"Okej, så du har bestämt dig för att följa med in på förlossningsavdelningen? Bra jobbat! Det kommer du inte att ångra om du gör dig förberedd, märk väl. Tro nämligen inte att du får wife cred bara genom att ställa upp.
Om du bara traskar omkring som ett fyllo kan det faktiskt sluta med röda tal i boken och det kan vi ju inte ha. Därför har jag listat mina 15 hetaste grundtips för väntande pappor som önskar komma ut från förlossningsavdelningen med båda testiklarna i behåll.

 

1. Sätt vardagen på paus.
Du har med dig telefonen till sjukhuset bara för att kontakta närmaste familj. För en gångs skulle är telefonen bara en telefon. Du svarar självklart inte om kompisar ringer för att berätta om fotbollsresultat, du uppdaterar inte facebook var femte minut, du sticker inte in på toaletten för att spela Angry Birds och du instagrammar inte #förlossningen #trött #kommerdenintesnart? Se på den väntande mamman som en auktoritär krångelfant till chef som följer dig med hökögon och bara längtar efter att ge dig sparken vid första traverklamp.

 

2. Klaga...
...inte på något!
Jodå, det är skit att vara vaken en hel natt. Japp, det är plågsamt med en öm hals som bara blir värre. Du har inte en person i magen, en person som har blivit fetare i nio månader, för att sedan ha det jättesvårt att pressa sig ut ur dig. Och inte minst: Du har inte en person inne i magen, en person som har blivit fetare i nio månader, för att sedan ha det jättesvårt att pressa sig ut ur dig. You dig?

 

3. Var kungen av kardiotokografi!
Å, så du vet inte vad  kardiotokografi är? Nå Buster, gör dig redo för din viktigaste arbetsuppgift någonsin. En kardiotokografi är en maskin som målar fostrets hjärtverksamhet, värkarnas täthet och styrka. Ditt jobb är att följa med på en skärm som övervakar barnets hjärtrytm, du ska se till att allt är normalt och förutse värkar. När hjärtrytmen faller vet du att en värk är på väg och när du ser det talet sjunka, då är det bara att stålsätta sig. Då är det nämligen precis dags för djävulens studentflak att svänga in och sätta igång ett helvete. Utan någon annan liknelse kan du tänka på den fallande hjärtrytmen som en förvarning på samma sätt som när vattnet drar sig tillbaks inför en tsunami.
Liten avvikelse: Det KAN tänkas att kardiotokografen bara är en meningslös inrättning byggd för att pappor ska känna sig viktiga och hållas i schack under hela förlossningsprocessen, men detta måste jag undersöka närmare.

 

4. Läkare för en kväll.
Varje gång någon kommer in på rummet är det viktigt att du avlägger en full rapport på allt från hälsotillståndet hos mamma och barn, till de sista 20 talen från kardiotokografen, tidspunkt för när mamma åt sist, hur många timmar ni har varit där, om hon ser lite blek ut och hennes preferenser innan ett kex. Detta gäller inte bara för överläkare och liknande, utan för alla. Skulle städpersonalen dyka upp för att byta lakan och tömma soporna? Full rapport! De sa att du aldrig skulle bli läkare? Hah! Detta är din chans att hoppa över många års tråkig utbildning och vara tidernas mest allvetande läkare för en natt. Ta chansen!

 

5. Gör så gott du kan
Om det är bra nog för Admiral P, så är det bra nog för mig. I Sverige säger vi gärna ”Äh, gör bara så bra du kan, så blir det bra nog”, underförstått: Det är inte så farligt.
Men i detta sammanhang betyder det däremot att du ska göra det så bra som överhuvudtaget möjligt. Du ska verkligen inte tänka att du kunde ha gjort mer efteråt, så ge verkligen allt du kan här inne, oavsett vad du ombeds göra.
Om du bara ska ut och hämta kex, se till att hitta de absolut bästa kexen som går att få tag på. Se det inte som en promenad längs korridoren för att hämta några torra skorpor, utan hellre som ett dyk ner till havets botten för att hämta upp aztekerguld.

 

6. Håll dig vaken, cowboy!
Den utslitna, väntande hönsmamman kan gärna sova lite mellan värkarna. Detta kan vara helt magiskt för att återhämta sig och samla styrka till flera tunga akter och pressning.
Detta gäller dock bara för mamma, alltså inga cowboysträck för pappa. Du har en viktig uppgift i att hålla dig vaken, så om du måste äta frystorkat pulverkaffe och skölja ner det med kaffe.

 

7. Packa smart
För att vara på den säkra sidan så helgarderar man gärna när man packar ”förlossningsväskan” och proppar den full med barnkläder och tjejgrejjor, mer än man någonsin behöver. Men vad glömmer man? Pappa. Det är inte ovanligt att pappa sitter utsvulten och tokmager på BB i kläder som luktar uteliggare. Ta med kläder, toalettsaker och mat/snacks.

 

8. Stå inte ivägen.
Det är lätt att bli överivrig och det är helt klart uppskattat med en ivrig pappa, men stå inte i vägen. Hitta ett hörn och vakta den som ditt eget hundhus. När du är till hjälp och när du står i vägen, måste du nästan bara komma på själv. Det går en osynlig skiljelinje här och om du är på fel sida av sträcket så får du höra det. En del gånger måste du vara en stark jätte som lyfter och donar, andra gånger bara en skugga.

 

9. Var en svamp.
Ditt jobb denna dag är att vara positiv och optimistisk. Det är en oskriven regel att mamma i all huvudsak har carte blanche att få uttrycka så många hemskheter och verbala pungsparkar hon känner för under förlossningsprocessen, allt för att få undan tankarna från det som egentligen pågår.
Ditt jobb är att vara en svamp för allt detta.
Absorbera allt det hemska du hör, men ge inte något tillbaks. Håll dig bara positiv och optimistisk, det är jätteviktigt för mamma.
Kom ihåg att hon befinner sig i en slags halvtrans av smärta, så för all del ta inte det hon säger personligt. Kan hon vråla att hon hatar dig? Kan det vara så att hon bringar vrede och förbannelse som annars är förbehållet gamla testamentet? Yessir. Tänk inte på det, låt bara henne få hålla på. På ett eller annat märkligt sätt är det bara en födande kvinnas sätt att säga att hon tycker om dig.
Kom till ro med den tanken. Livet. Är. Konstigt.

10. Ge mig din hand.
Även om du kan noll och ingenting som allt som sker på ett sjukhus, så kommer dina händer vara till stor hjälp när ni är på förlossningsavdelningen. Du kan hålla där, du kan pressa här, du kan lyfta det, du kan ge mig den. Men kanske viktigast av allt är att låna ut en solid hand att klämma när värkarna anfaller mamma som en mardröm.
Snabb notis: Den starka, manliga handen du en gång hade, kommer att få så mycket stryk att den kommer att se ut som kadavret från en nyårskalkon.

11. Håll koll på sakerna.
Vi män har en tendens att vara lite svävande. Frågor som ”Var ligger bilnycklarna”, ”Om jag satte på ylletvätten på 60 grader?” och ”Var det Madde som gifte sig med han äckliga bilförsäljaren eller var det hon den andra?” är inte helt ovanligt.
Men precis den här dagen är det viktigt att du osar kunskap och håller mamma informerad. Ha kontroll på telefonlistor, vad som ligger var etc. Var ett lexikon och håll ordning på allt det praktiska, så slipper mamma bekymra sig mer än nödvändigt. Bluffa om du måste.

 

12. Läs henne som en öppen bok.
Följ signalerna, lär dig tolka varje tecken av kommunikation. Du måste hela tiden stå redo med en lösning på det allra mesta och det förväntas gärna att du själv ska veta vad du ska veta och när du ska veta det, utan att veta vad du ska veta eller när...
En massage kan passa NU! - men inte nu för helvete, men NU!
Ha tålamod och låt dig inte stressas, men var på alärten hela tiden. Se på det som en mekanisk oxe på ett tivoli som hela tiden försöker kasta av dig. Igen alltså, utan vidare liknelse för övrigt.

 

Kom ihåg att du också ska se på bilderna i efterhand. Ingen är förtjänt av en ogenerad papparazzi som tar bilder av både det ena och det andra i tid och otid. Var med andra ord extremt försiktig med var du riktar kameran och när. Håll det på en smaklig nivå och helst på ett minimum.
Ett litet kort av badkaret eller ett tappert leende från mamma är okej, men ingen behöver väl egentligen full täckning av hela förlossningen med alla detaljer i full HD och blod på linsen.

 

Detta sista rådet borde egentligen vara lösenordsskyddat och bara tillgängligt för män, men okej, here goes: Var förberedd. Du kommer att se saker. Saker du aldrig kommer att glömma. De bränner sig fast på näthinnan och följer med dig till den dag då du parkerar tofflorna.
Och för allt som är heligt: Gör ingen stor grej av det!
När det verkligen blåser upp till storm och du tänker ”Å Jesus Kristiansen, it's a warzone!!!”, då kan det vara bra att använda mankroppens ultimata försvarsmekanism för sådana situationer.
Koppla. Ut. Hjärnan. Sätt på ett stort leende, ställ in ögonen på ”stirra tomt in i evigheten”, sätt mentala proppar i öronen och gå till ditt happy place.

 

15. En sista hemlighet
Bara en sak till. Du är kanske redan nu lite rädd för vad allt det här ska göra med ert sexliv? Du tänker kanske att om det är så illa som jag säger, kommer ni någonsin kunna dansa mambo igen?
Nå, jag tror inte det är helt onormalt att komma ut från förlossningen och tänka: Vi kan aldrig ha sex igen. Någonsin. Aldrig. Till det har jag bara fyra ord att säga dig, min vän:
Välkommen till vuxenlivet, pappa.
Lycka till, kompis"

 

Haha! Det är så klockrent, blir alldeles glad i själen när en man skriver såhär "ironiskt" om en händelse som många män kanske faktiskt är nervösa för. För vad är deras roll egentligen? Vad KAN de göra? Därför älskar jag sånt här som får pappan delaktig i den annars så mammafokuserade händelsen som förlossningen faktiskt är ♥ Jag ska faktiskt be Pierre att göra ett gästinlägg här efter förlossningen och be honom skriva om hur han upplevde allting. Så får vi se om den här briljanta listan hjälpte eller stjälpte ;)

Alltså jag har klarar mig oförskämt länge från att behöva ta av mig förlovningsringen. Jag har egentligen inte svullnat någonting i vatten utan det jag har lagt på mig är det jag gått upp i fett. Eller ah, det intalar jag mig själv i varje fall. Men idag på jobbet, någon gång runt lunch så kände jag hur mina fötter och mina fingrar bara exploderade i storlek. Antagligen hände inte så jättemycket men eftersom jag hade skor på mig och en styck förlovningsring så kände jag pulsen i både fingrar och tår.. Rätt obehagligt faktiskt. Jag slickade på fingret och drog av ringen, någonting som jag annars bara gör om jag ska knåda någon kladdig deg eller något (alltså aldrig). Som TUR är så går jag alltid runt med mitt mest värdefulla halsband runt halsen och där hänger ringen som Pierre köpte i Thailand när han friade till mig ♥ Den har alltid varit lite för stor men i den här hettan så sitter en perfekt. Så den ringen och förlovningsringen fick byta plats. Den släta ringen hänger alltså på halsbandet numera och den diamantbeklädda (såklart på låtsas, diamanten är av glas) ringen sitter på mitt finger. Är oerhört glad att jag slapp gå utan ring, kände mig helt naken de få sekunderna som jag hade ringen av förut.

 

Idag går vi in i vecka 37 vilket innebär att vår lilltjej räknas som fullgången nu i helgen. Att hon är färdigbakad egentligen. Att hon skulle kunna komma ut som vilken 40-veckorsbebis som helst. Den tanken känns helt störd ungefär, nu när jag har gått med den här magen så känns det nästan som att mitt "tillstånd" är konstant; att jag kommer ha den här kulan för alltid! Vadå bebis? Ska det ligga någon i spjälsängen vi köpt? Vadå? Men vadå, ska någon bada i lilla badbaljan som står ovanpå garderoberna i hallen? VADÅ?! Ibland när jag läser förlossningshistorier (jag vet, jag är störd, men jag läser typ 10 historier om dagen) så slår det mig att jag kommer ha min egna berättelse att få dela med mig av om några veckor. JAG! Det är liksom inte så att jag kommer vara sånhär resten av mitt liv. Det som lever där inne i mig nu ska faktiskt ut och ta sitt första andetag om några veckor, skrika och bli älskad. Vi ska bli föräldrar.

 

Jag borde ha mer tankar i huvudet än vad jag har nu känns det som. Jag är helt tom på tankar men samtidigt så kan jag inte tänka på något annat än min nya livsroll heller - vart lägger jag då all tankekraft?! Jag är tom och full i huvudet samtidigt. Jag tänker på förlossningsväskan men inte på själva förlossningen; om det är mitt undermedvetna som gör mig en tjänst och skjuter bort det för mig det vet jag inte, men jag känner faktiskt ingen nervositet över smärtan. Jag är mer nyfiken på hur i helvete den där "urkraften" som alla stolta mammor känner känns. För övrigt så tror jag att lillan har fixerat sig nu. Fråga inte varför jag tror det men jag känner ett nytt typ av obehag i mitt underliv som jag inte alls kan förklara bättre än att det känns som att någonting är "ivägen" där nere. Det ilar liksom i "mensmagen" och i skelettet när hon rör på sig så mycket att jag hoppar till i kontorsstolen några gånger varje dag. Det är både skönt och obehagligt. Allting är så svårt att förklaraaaaaa!

 

Nu ska jag fortsätta jobba, gör min sista tisdag idag. På fredag går jag hem ♥

 

Hejhej glädje!

Det var löjligt längesedan jag tillät mig själv att drunka i en riktigt bra bok så när Pierre stack iväg på grabbkväll i lördags så passade jag på att öppna Dan Browns nya bok Inferno. Jefflar vad bra den är!

 

På tal om något annat så har jag gått 90% av graviditeten nu, känns läskigt nära beräknat förlossningsdatum.

Några snabba bilder på hur vår lägenhet ser ut just nu:
(dock lite smårörigt, men det är ingen idé att ens hymla med att det är småstökigt hos oss typ helatiden.. Vi gör bara fint när folk kommer på besök, haha)

 

Igår var jag och min älskade Pierre iväg på en fredagsdejt med middag och bio ♥ Känns som att det är i hög tid att göra lite såna saker nu medan vi bara har oss själva att tänka på när vi planerar. Vi bokade biljetter på Bergakungen för att ÄNTLIGEN få se Iron Man 3 (som vi har längtat!) och bestämde att vi skulle käka middag på deras restaurang för de har så jäkla god mat där. Har nog aldrig känt mig så gammal som jag gjore när vi tog spårvagnen dit heller eftersom det var Summerburst och hela vagnen stank sprit och var smockad med fulla ungdomar, haha. Tillochmed när jag skriver om det på det här sättet så lä'ggs det nog på några år på min ålder. Vi utbytte några blickar, jag och Pierre, där under spårvagnsresan som jag misstänker betydde något i stil med: "Jag älskar att vi är klara med den här delen av livet" och "Jag längtar efter vårt nya familjeliv" ♥

Bjuder såklart på några bilder från dagen. Allting är oredigerat eftersom jag inte valt vilket redigeringsprogram vi ska köra med ännu.

 

Igår fick jag och Pierre hem vår nya älskling, en Canon EOS 500D. Vi testkörde den lite snabbt så här är tre random bilder, men jag lovar att alla bilderna kommer bli sååååååååååååå mycket bättre med tiden! Det ska bli svinroligt att lära sig hur den här jäveln fungerar. En fin bonus är ju att den spelar in så jag kan mycket väl tänk mig att det kommer en och annan video i framtiden också. Tipptopp!