Det går verkligen upp och ner det här med foglossningar; ibland känner jag verkligen ingenting och tror typ att jag ska kunna springa till spårvagnen medan jag andra dagar går runt som en gammal kärring. Första gången jag kände av mina foglossningar var i vecka 16 ungefär, minns att jag trodde att jag hade fått någon typ av nervkläm alldeles ovanför högra skinkan så jag la inte ner så mycket tankekraft på det förrän Pierres syster skrattade lite lätt åt mig när jag berättade om det och sa snällt att "det är foglossningar hjärtat, inget nervkläm". Jaha ja, tänkte jag, redan? Trodde i mitt stilla sinne att det var något som drabbar gravida när de är redo att kläcka typ.. Men efter det iallafall så har jag som sagt haft det väldigt enkelt, inte behövt anpassa mig särskilt mycket mer än att jag försöker gå kortade stunder och vila oftare.

Men idag alltså.. Idag har jag jätteont. När jag gick av färjan på Lindholmspiren så kände jag typ för att lägga mig ner på en bänk eller någonting, jag hade inte alls någon lust att gå ända fram till kontoret för det knep och gjorde ont i hela ryggslutet. Ska ta upp det med våran BM på måndag. Tror dock att det här är helt och hållet mitt eget fel - eller vem fan skulle det annars bero på?! - eftersom vi strosade runt på Chalmerscortegen i förrgår, något jag egentligen är fullt medveten om att jag inte borde göra, men eftersom jag är så jädra envis så gör jag det ändå. Blev straffad direkt på igår morse när jag hade svårt att komma upp för trapporna i lägenheten.

Och sen det här med sammandragningar. Maken till irriterande grej får man fan leta efter! Kan ju knappt resa mig upp från sängen utan att hela magen spänner sig till en stor okokt potatis och jag får gå typ framåtlutad tills det går över (eller sätta mig ner igen och hoppas att jag kan ställa mig efter en stund). Jag får sammandragningar av andra vardagliga saker också, typ som att diska, plocka ner tvätt i maskinen, böja mig ner mot golvet för att knyta mina skor, gå upp ur soffan... Blir ständigt påmind om hur lite saker jag kan göra när jag är gravid. Min kropp verkar vilja att jag ska sitta still, hålla käften och bara vara nöjd med allting - något jag finner lite, lite, lite svårt när jag helst av allt skulle vilja träna, gå i normalt tempo och plocka runt i lägenheten! BAHH!! Frustrationen är ett faktum och jag känner mest att lilla fisan gärna får komma ut snart.. Två månader kvar ungefär... Vi längtar ♥