Igår var vi på besök hos vår barnmorska för att ta lite värden och mått - ett helt vanligt rutinbesök med andra ord! Innan vi gick dit så hade Pierres syster skvallrat lite om att vi kanske skulle få höra barnets hjärtslag på det här besöket men det var ingenting som jag la ner så mycket tankar på, kommer det så kommer det tänkte jag - men en liten del av mig kände såklart en blandning av nyfikenhet och nervositet över detta faktum. Innan har man ju lyssnat på sin partners hjärtslag.. Men sitt egna barn? Nu? När jag inte ens kan se eller ta på det? Det var svårt att greppa.

Hursomhelst, när vi kom dit så fick jag smita in på ett rum för att lämna lite blod som de kunde ta värden på och allting såg ut precis som det skulle, inga konstiga värden hit och dit. När vi sedan satte oss ner med vår BM så berättade hon lite om föräldragruppen som antagligen ska starta någon gång i april (alltså om typ en månad), kollade att jag tog mitt järn (som jag inte gjort som jag borde...) mm och gav oss ett moderskapsintyg som vi nu kan skicka in till försäkringskassan. AWESOME! Efter lite vanligt snack och information så frågade hon oss om det var något annat vi tänkte på.. Men alltså? Hjärtslagen? Ska vi inte få höra dem idag ändå? Varför låter det som att hon avslutar mötet?
Så jag frågade henne; "När får vi höra hjärtslagen?"
"Det ska vi göra idag, du kan dra upp tröjan och lägga dig på britsen här".

SWEET! Kände nästan panik över att det var allt vi skulle göra där, att vi inte alls skulle få höra vår bebis hjärta slå.. När hon själv hade hittat hjärtslagen och lyssnat så att allting lät bra så frågade hon Pierre om han ville lyssna och det klart han ville, det säger väl inte någon nej till? Haha. Det hon använde var inte någon vanlig digital grej utan någon typ av trätratt som hon satte mellan örat och min mage, varpå man då kunde höra barnets snabba hjärtslag. Men såg när Pierre hörde slagen (de var lite svåra att hitta först) eftersom han lyste upp som en sol efter en stund och pussade på magen :) "Heeeej pappas lilla skatt!!!".

Jag fick höra dem genom en digital grej med högtalare och det lilla hjärtat slog väldigt snabbt, dubbelt så snabbt som mina ungefär. Badumbadumbadumbadum. Pulsen på vår lillknodd låg mellan 140-150 helatiden vilket var helt normalt. Hon mätte även min livmoder och den var i fin fas med den normala kurvan så inte otrevliga överraskningar där heller :) En liten parantes kan ju kanske vara att jag fick väga mig och har på 24 veckor gått upp 5kg. Det känns kan jag säga, inte att jag känner mig speciellt tung eller något, men jag känner min haka när jag tittar neråt och jag känner mig som en hamster med två bullkinder. BLÖH.

 

Idag ska jag gå till gymmet med min alltmer växande mage och träna upp flåset litegranna. Känner inte att jag har lust att vara en soffpotatis när det är dags för förlossningen, jag behöver nog få tillbaka min gamla kondition! :) Tills vi hörs igen - ha det bäst!

 

Ps. Den här positiva auran som omsveper mitt inlägg är antagligen tillfällig, men jag tänker njuta av att må 100% bra trots snart 3 veckors förkylning så får jag återgå till mitt normala gnälliga tillstånd om några veckor igen. Jag är alldeles för upptagen med att njuta av graviditeten för att tänka på negativa saker nu :)