13.00
Allting började i onsdags, den 17 juli, med att jag och Pierre var sjukt trötta på att ligga instängda i vår förbannade bunker till lägenhet när solen gassade utanför så vi plockade på oss en varsin handduk och gick och la oss på gräsmattan utanför. Vi kände båda två att det var för fint väder för att ligga inne. Efter att ha legat där i typ 20 min så började jag fundera på hur mycket jag egentligen hade känt bebisens rörelser under morgonen och jag blev såpass orolig att jag ringde förlossningen. Eftersom vi hade en tid inbokad hos barnmorskan två timmar senare så tyckte hon att vi skulle vänta tills vi kom dit så det gjorde vi!

 

15.00
Väl där så såg allting perfekt ut förutom SF-måttet; tydligen hade vi mätt samma 3 veckor i rad så vi blev vidareskickade till Östra för tillväxtkontroll. Innan det så kollade barnmorskan (som förövrigt var SJUKT trevlig och fick oss att känna oss oerhört trygga) min livmodertapp och hon kunde konstatera att jag var 1cm öppen och det var 2-3cm kvar till att den var utplånad - spännande! 

 

16.00
På Östra fick vi sätta oss med en CTG-kurva som såg helt fantastiskt bra ut (mäter bebisens hjärtrytm) och eftersom de stängde avdelningen på antenatal när vi kom in så bokade de därför in ett rutinultraljud klockan 10.15 dagen efter. Jag och Pierre gick därefter hem, glada och nöjda över att vår lilltjejs hjärta slog så fint!

 

Morgonkissen startade av en riktigt spännande dag vill jag lova! I toaletten kunde jag nämligen titta tillbaka på (jaja, jag kollar hur mitt kiss ser ut, deal with it) en blodig klump. Slemproppen! På riktigt! När jag torkade mig var papperet rosa och inom mig så kände jag att "nu, nu jävlar, nu kanske det är dags snart??" och både jag och Pierre fnissade lite av tanken på att det kanske kunde dra igång snart. Jag var ju självklart tvungen att be Pierre titta på blodklumpen. Ska jag göra detta med att föda fram en hel människa så ska han klara av sånt tyckte jag haha ;)

10.15
Klockan 10.15 så var vi tillbaka på Östra och barnmorskan kletade in mig i glidmedel för att kunna genomföra ultraljudet. Det var stoooor skillnad från att se henne i vecka 25 till vecka 42, allting var liksom bara stora klumpar och det gick inte att urskilja vad som var vad. Däremot kunde vi blandannat se ett fint hjärta, en njure en lång ryggrad och bröstkorgen på lillan vilket var sjukt mäktigt! Hon växte tydligen jättefint och viktuppskattades till 3,6 nätta kilo - en helt perfekt bebis om ni frågar oss ♥ Att SF-måttet legat samma i 3 veckor kunde tydligen bero på att hon sjunkit längre ner i bäckenet och vridit sig inne i magen, det kunde även vara därför som jag kände annorlunda eller mindre rörelser. 

 

Efter ultraljudet fick vi prata med en jättetrevlig barnmorska som skulle boka in en igångsättning för oss i vecka 42+0. Vi fick en tid på Östra den 23/7 klockan 8.00! Äntligen ett nytt mål tänkte vi och hade ingen aning om vad natten skulle föra med sig. Jag frågade även om slemproppen som gått och hon berättade att det var helt normalt - "det kan vara ett fint tecken på att förlossningen kan vara nära nu!"

 

14.00
Jag och Pierre var nu hemma och vi bestämde oss för att ta en powernap, något jag med NÖJE tackade ja till eftersom vi gått runt i Nordstan ett tag samt att vi fick promenera från Järntorget och hem pga inställda spårvagnar. Det är ynka 2 km men för en varm, höggravid kvinna så är det en mil typ. Tungt i ryggen och för benen! Vi sov ända fram till 17.00 typ och passade på att köra en färdknäpp "bara för att" förhoppningsvis sätta igång någonting ♥

 

Min älskade syster kom förbi och vi käkade världens godaste pannbiff med potatis och gräddsås som Pierre fixat till oss allihopa. Mums säger jag bara, skulle nog kunna tänka mig att trycka i mig det nästan varje dag! Vi satt vid köksbordet och tjötade och skrattade ända fram till 22.30 när Linda bestämde sig för att åka hem.
Vi sa hejdå till henne och slängde oss i soffan för att glo på 2 avsnitt av vår nya favoritserie Revenge.

 

Nu börjar det roliga! Jag hade under avsnitt 2 av Revenge känt mig lite konstig och jag bökade mig upp hela 3 gånger ur soffan för att kissa (kände mig jättekissenödig)! Pierre säger nu i efterhand att han tyckte det var konstigt men det var nog inte värt att kommentera för konstigare saker har ju faktiskt hänt, haha. Hur som helst, vi stänger av teven och går in på toan för att borsta tänderna varpå Pierre pekar på mig och utbrister:
"Men vad händer?!" 

Jag kollar mellan mina ben (jag står upp vid handfatet) och ser att det rinner någonting rätt ner på golvet och längs mina ben; "kissar jag ner mig?". Vi skrattar hysteriskt och pussar på varandra när vi inser att vattnet precis gått. Medan jag pratar med förlossningen så fnissar jag lite för det porlar rätt ner i toalettvattnet under tiden. Hon säger till oss att försöka sova och ringa tillbaka om värkarna kommer 3ggr på 10 min, annars ska vi till Östra på kontroll på morgonen. 

 

Nu skriver jag "live" såattsäga. Det här inlägget har tagit 1h att skriva eftersom jag är tvungen att pausa mellan värkarna som nu kommer var 4-5 minut. Det gör ont, riktigt ont faktiskt och jag får andas igenom dem för att de ska kännas så lite som möjligt. Vi tänker försöka sova (eller iallafall vila) lite nu även om det inte finns en chans att det går att somna i de här värkarna. Pierre är världens finaste och hjälper mig att andas ordentligt och han klockar varenda värk så vi vet hur långt det är emellan ♥ Varje värk är ungefär 1 minut lång.

 

Uppdaterar förhoppningsvis nästa gång med en liten bebis i lägenheten istället för i magen ♥ Kram och hej!