Det känns att det är nära nu ♥

Hela min kropp och mitt sinne börjar på något övermänskligt sätt ställa in sig på att det snart är dags att föda. Tillexempel så har jag börjat få ganska starka, eller kraftfulla, förvärkar som håller i sig lite olika länge varje gång - ibland går det en timme, ibland några minuter. Under "värkarna" (känns så löjligt att kalla dem för det, jag förstår ju att de inte kommer kunna jämföras med de som kommer sen) så börjar jag automatiskt andas så som vår barnmorska lärt oss, någonstans i mitt inre så vet jag liksom att det är lika bra att jag börjar "öva" på min andning. Det är nästan som att kroppen ger mig små smakprov på vad det är för typ av smärta som komma skall och ger mig en chans att öva in min andning. Haha, jag hör ju själv hur flummigt det låter men jag tänker på det varenda gång det händer. Antingen så är det ren kvinnlig instinkt eller så är jag bara så jävla smart att jag övar upp mig.

Hursomhelst, i helgen så kände väl Pierre mer eller mindre av att jag var lite extra trött. Jag hade knappt sovit någonting, mina ben värkte och jag var sådär allmänt "nere" som man kan bli ibland nu under graviditeten. Jag grät hysteriskt vid ett tillfälle, skrattade hejdlöst vid ett annat.. Hur löser han det problemet? JO! Han köper frukost medan jag ligger kvar i sängen på söndag morgon; äggröra, bacon och tomat. Plus att han drar förbi caféet och köper varsin "sommarbakelse" till oss ♥ Senare på eftermiddagen fick jag även fotmassage, jisses säger jag bara, han kan om han vill den där mannen.

Efter det har det varit lite extra lätt att existera såattsäga. Hur sorgligt det än låter så är det som ett slags sjukt bekräftelsebehov - jag måste få veta att han vet hur duktig jag är som gör det här. Inte för att jag har något val eller så, han har lite svårt att bli gravid, men det är ändå ett jävla hästjobb att bygga en människa ibland. Jag har haft det bortskämt enkelt under hela vägen, allting har flytit på precis som det ska, men det är fortfarande tungt. Det är ju inte som att mitt psyke inte påverkas av detta. Som tur är så känner jag 1000 gånger om att det är värt det, hur tung jag än är i kroppen och hur mycket det än tar emot att be om hjälp för att komma upp ur soffan så älskar jag att vara gravid ♥

Och ibland hatar jag det...