I tisdags var jag och Pierre på Emmakliniken där vi gjorde ett extra ultraljud.

Det är en privatklinik så därför fick vi betala för det själv och anledningen till att

vi valde att göra det var för att vi var så JÄDRANS nyfikna på vad det är som gömmer

sig där inne. Så på morgonen klockan 9.00 satt vi lite pirriga i väntrummet och skulle få

reda på om vi ska bli föräldrar till en son eller en dotter.

 

Väl där inne så förklarade hon för oss - väldigt vänligt - att vi ska blanda nytta med nöje

under det här ultraljudet. "Vi ska kolla så att allting växer som det ska, att hjärtat slår

ordentligt OCH självklart ta reda på vad det är för kön".
Ett fantastiskt upplägg kände jag samtidigt som jag var så nyfiken att jag var nära
bristningsgränsen. Hon tog god tid på sig för att kolla allting och vi fick titta på den

lilla kroppen ur alla vinklar som gick, och hjärtljuden lät precis som jag mindes dem

från förra besöket hos barnmorskan. Badumbadumbadum - skitsnabbt! Pulsen låg

på 140 och om man ska lite på vad skrocken säger så skulle vi alltså få en liten

flicka. Men skrock har jag svårt att ta åt mig så jag tänkte faktiskt inte mer över det
just då. Efter att vi hade lyssnat på hjärtljuden så sa hon bara rakt ut i luften att:
"Ja, men då tar vi väl reda på vad det är för något då" och styrde sin apparat för att

hitta en vinkel som gjorde att vi kunde se.

 

 

Både jag och Pierre höll andan och jag minns inte om vi satt och höll varandra i handen
just då men det kändes som att allting avstannade en liten stund.

"Det här är en flicka"

 

Vår lilla alien som växer inuti mig och sparkas så fort jag lägger mig ner, är inte en "den"
längre, det är numera en liten Nova, vår lilla dotter som snart är hos oss ♥

Så hur många klänningar och gulliga grejer vi än tänker på att köpa nu så är det en

hagelbössa som blivande pappa Pierre tänker införskaffa sig först av allt.