Hur mycket man än vill...

 

Vincent May - föralltid älskad och saknad...

Min bästa vän Lina och hennes fästman förlorade sin älskade son förra veckan.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dem men så lite som är tillräckligt

för att beskriva den smärtan jag får i bröstet när jag tänker på er och undrar hur ni har det..

Egentligen vet jag att ni klarar er genom detta, för ni är utan tvekan  de två starkaste och

mest envisa personerna jag någonsin fått äran att lära känna.

Men det här räknas inte... Det är så fruktansvärt att det inte går att greppa överhuvudtaget.

Orättvisan går inte att beskriva.

 

Det går knappt en timme på dagen utan att ni är i mina tankar.
Den här fruktansvärda händelsen har totalt tagit över mig, jag är

utmattad och energilös varje dag.

 

Sånt här får inte hända.

Ändå slog det till i en lycklig familj.

 

Hatar att jag sitter här i Göteborg utan att få se dig framför mig Lina.

Jag hatar att jag inte bara kan få ge dig en kram, hur betydelselös den än må vara.

Men du vet, att när den dagen kommer som du känner dig redo att prata - då är

jag här och lyssnar av hela mitt härta och hela min själ. Dag och natt.

 

Vincent var världens finaste lillgrabb.

 

Första gången jag träffade Vincent så tittade han på mig med två ögon stora som

vattenpölar, förvånad var han och det kunde man se eftersom han var supertidig med

att visa sina många ansiktsuttryck. Jag vet inte om han bara försökte fokusera på mig

eftersom jag stod en bit bort eller om han funderade på om han gillade mig eller inte.

Nu i efterhand håller jag hårt i det senare.

 

Vincent var snabb på att lära sig saker. Jag vet inte hur gammal han var när han började

resa nacken själv men jag var djupt imponerad av den stora viljan som infann sig gång på

gång i den pyttelilla kroppen. När han sträckt på nacken för länge blev han så trött

att han dunsade rätt ner i mammas famn - gång på gång. För han vägrade ge sig.

Precis som sin mamma.

Jag sörjer för att du inte fick lära känna dina föräldrar bättre Vincent.

De är och kommer fortsätta vara starka för din skull. Jag kan bara hoppas på att jag blir en lika

rolig mamma och att jag kan vara lika lugn när jag själv får barn i framtiden.

 

Du hann lära dig sjunga innan du lämnade oss, det är något jag kollar på nu

ibland och skrattar.

Jag hinner inte skratta alltför länge innan jag slås av den förlamande tanken att du inte

kommer göra det igen. Men du lämnade kvar någonting på denna jord som vi kan glädjas

åt föralltid.

Jag vill att du ska veta att vi älskade dig.

Det gjorde vi allihopa runt er, alla Lina & Samuels vännervar dina vänner.

Vi kommer aldrig att glömma bort dig.

V kommer alltid att värdesätta din närvaro.

Föralltid saknad.

Tack för alla skratt och all inspiration du hann ge oss den tid du fanns hos oss alla.

Kram "moster" Lena.

Jag blir helt tagen av dina fina ord & det för mig otroligt glad att Lina har dig. Samtidigt som man går runt i en dvala och inte ännu kan greppa att det fruktansvärda verkligen har hänt, är jag så stolt över den fantastiska mamma & pappa de var & så glad för att de har varandra. Tack för att du är så fin mot vår älskade Lina. Mina ord och tankar står vid dina <3

Cool bild sötningsmedel :3