Det här tycker JAG!

Det måste ju komma någonstans ifrån, det där med att man tycker att
vissa saker är viktiga och att andra saker inte spelar så stor roll..
Jag tycker tillexempel att det är störigt att inte ha grönsaker på tallriken
när man ska äta; inte för att man "bör" ha det enligt tallriksmodellen utan
för att det ser tråkigt ut utan dem.
Jag värdesätter logik och tydliga mönster i allt jag gör, tillochmed hur
besticken ligger i kökslådan.
Knivarna SKA ligga längst till höger i kökslådan eftersom de ligger till höger
om tallriken när man dukar. Smart!
Frågan är nu varifrån man fått dessa beteendemönster och värdeästtningar.
Jag menar, när jag var 13 år brydde jag mig mer om ifall jag skulle ha gula
eller rosa bomullstrosor på mig än hur "smart" besticken låg i kökslådan.
Men om vi säger att detta kanske grundar sig i mina föräldrar (som båda två är
strukturerade) så kanske det tog sig uttryck på ett annat
sätt när jag var yngre än det gör nu?
Jag vet inte riktigt men jag känner mig nästan lite stolt över att jag "äger"
den här delen av mig själv.
Det finns liksom ingen som kan ändra att jag känner att det är viktigt att
tavlorna hänger rakt och i någon slags harmoni med varandra och resten av
möblerna i rummet (det var out of the question att ha ränder i tapeterna i
vardagsrummet pga av att allt vi hänger upp då är tvunget att passa in med
ränderna OCKSÅ) eller att matematik är så logiskt att jag blir lung inombords
när jag gör långa uträkningar.
Ska jag kalla detta en värdesättning?
Det är ju något jag värdesätter...
Vi säger så sålänge.
Ett arv liksom.
Myser lite av tanken på att jag inte kunnat påverka huruvida jag vill tycka det
är viktigt eller inte - jag bara gör det! Men det är ju bara jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0