Jag är helt slut...
Jag är sjuk och jag är HELT utsliten.
Jag gråter och tycker synd om mig själv för att jag inte har varit magsjuk sedan jag var typ... 7 år? Det är käpprätt åt HELVETE och jag känner mig som den minsta människan på hela jorden eller nåt.
Pierre är på andra sidan sverige, eller rättare sagt så är han utanför vårt avlånga land och kör en tvådagarsspelning med bandet... PERFEKT!
Jag skulle göra allt för att trolla hit honom.
Jag vill skjuta hela världen för allt jag känner just nu. Jag är arg, ledsen, frustrerad, illamående och lite rastlös. Fast jag är nöjd samtidigt ändå, för jag har tittat på massa film idag... Under vårat täcke. Och jag har tagit en dusch.
Även om jag inte lyckats behålla något jag ätit på två dygn så är jag inte hungrig, inte ens sugen. Jag skulle köpa blåbärssoppa förut men det fanns bara i pulverform så jag sket i det och köpte cola istället. Det går både ner och stannar där!
Jag känner att jag är sjukt trevlig och inte alls motbjudande när jag skriver detta inlägget men jag måste få ur mig mer saker än det jag redan svalt idag. Typ alla mina känslor som löper amok och gör mig till en grinig bitch just nu...
Jag fick panik när inte Pierre svarade i telefonen på typ 2 timmar förut och det enda jag egentligen ville säga till honom var att jag fortfarande låg på vårat badrumsgolv och mådde skit? När han tillslut svarade och förklarade att han haft telefonen på laddning så brast jag ut i gråt för att jag tyckte (tycker) så JÄVLA synd om mig själv. Usch. Jag äcklar mig själv, varje liten klen och blek del av mig själv.
Jag ska utanför dörren om en liten stund och hämta en nypa luft (hahaha nypa ;P), för det gjorde gott förut.

Jag hatar att känna mig som ett offer och jag fullständigt hatar att må dåligt.
Men jag tänker snart gå och spy en gång till och sen tänker jag gråta över att jag inte får träffa min sambo på ännu ett dygn - yeah, I'm THAT pathetic right now - så jag ÄR ett offer nu. Deal with it.